Petra Matha

Körkort eller inte körkort är den stora frågan

Vägverket gick i början av mars ut med en ”Föreskrift om nya medicinska regler”. Tidningarna skrev att ”ADHD kan bli ett hinder för att få körkort”. Människor som har neuropsykiatriska diagnoser och deras anhöriga blev oroliga.

Trafikmedicinska Rådets chefsläkare Lars Englund säger att en del olyckor, framför allt i gruppen unga män, beror just på att föraren har ADHD. Diagnosen innebär ofta bristande impulskontroll och att man är lättprovocerad. Han säger också att det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att ADHD är en riskfaktor vid bilkörning.

Jag funderar över vilka tester de har utfört för att kunna uppnå resultatet till det ”Vetenskapliga Stödet”. Ett stöd som nu används till att diskriminera hel grupp av människor med neuropsykiatriska diagnoser.

• Har de  låtit en grupp människor med ADHD köra i en bil stimulator eller i en riktig bil?
• Har de samkört olika register och sammanställt diagnos kontra olycka?
• Har de sett några skillnader på de bilförare som medicineras med Centralstimulantia?
• Har de sett några skillnader mellan könen och ålder?

Varför kan vi inte införa att personer med neuropsykiatriska diagnoser måste ha en varningstriangel med texten ”Varning för ADHD” fast klistrad på sin bil, så att andra trafikanter kan bli uppmärksammande om att nu ska de se upp. Nu råder den en fara på vägen. Tänk nu på att hålla ännu mera avstånd, i fall de impulsivt skulle få för sig att köra om i en skarp kurva med dåligt skikt.

Men verkligheten överträffar dikten: Psykologer kan nu utbilda sig via IHPU (Psykologiutbildarna AB) för att i framtiden kunna utföra ”Kognitiva bedömningar vid körkortsmedicinsk utredning”. Ska de som ännu inte har körkort behöva stå i en ny kö? Kan vägverkets nya regler även påverka vid tecknandet av bilförsäkring så att försäkringspremien blir dyrare? Kan ens diagnos användas emot en vid en bilolycka? ”Förares A bil körde på Förares B bil bakifrån när denne stod parkerad i en P-ruta. Notera att föraren B har diagnosen ADHD. ”

Jag håller med om att en människa oavsett diagnos går igenom olika faser i sitt liv som kan medföra att de utgör större risk i trafiken. En ammande kvinna som inte har sovit på flera dygn. Någon som kör och samtidigt skickar SMS. Den som brukat för mycket alkohol dagen innan eller kör påverkad av olika substanser. En person som går igenom en skilsmässa eller en djup sorg.  Det kan vara händelser som hör till livets hårda gång som under en period eller för alltid skapar många olämpliga bilförare.

När det gäller Stockholms trafik en måndag morgon finns det många olämpliga bilförare. Det körs aggressivt, stressigt, ordet medtrafikanter är något som inte existerar. De är i vägen för många bilförare som måste åka i kapp tiden. Gående och cyklister är också irriterande hinder i denna tidsjakt. Många kastar sig impulsivt ut i rondellerna och kör alldeles för fort, fort, fort.
Enligt Vägverkets medicinska föreskrifter skulle jag kunna tolka det som att det just på måndag morgnarna är det flera tusen människor med diagnosen ADHD som sitter bakom ratten.

Jag har själv körkort och har haft de sedan 2001. Jag gick under en längre tid i bilskola. Jag klarade första uppkörning som ägde rum en kall och snöig vinterdag. Jag använder mitt säkerhetsbälte. Jag håller avståndet och de dagar som jag inte är i form väljer jag att inte köra min bil. Bilen är för mig ett inte bara ett färdmedel utan även ett hjälpmedel, eftersom jag på grund av min panikångest inte kan åka med de kommunala färdmedlen. Bilen ger mig en frihet och en självständighet. Jag frågade min mamma om hon tycker jag är en säkerhetsrisk i trafiken. Om hon var rädd för åka med mig. Hennes svar var NEJ. Däremot kan jag erkänna att när någon kör aggressivt och utsätter mig för en fara så både tutar jag och ett finger kan dyka upp.

Jag erkänner att jag inte gillar bilköer (jag är tidsoptimist), men för det skulle jag inte utsätta mig eller andra medtrafikanter för fara. Jag erkänner att jag är duktig på att fickparkera. Jag tänker inte hyckla med att jag skulle vara den perfekta bilföraren. För vem är egentligen perfekt.

Petra Matha