Madeleine Larsson

Ledighet med dilemma

Det är mitten av augusti och två veckor kvar av sommarlovet. Snart är det dags för dotterns sista år på grundskolan. Hon har fått slappa, sova länge på morgonen och har kravlöst njutit av ledigheten. Inte en endaste lärobok eller övningshäfte har funnits framme på skrivbordet.

Under låg och mellanstadiet hade hon egen sommarskola på hemmaplan. Vi upptäckte redan under det allra första lovet att den långa skolfrånvaron gjorde att hon tappade det hon mödosamt lärt under de gångna terminerna. Så under kommande lov repeterades klockan, rabblades veckodagar och månader. Hon räknade framåt och bakåt, läste sida efter sida, ja allt det som är självklara grundkunskaper i vardagen. Långsamt men stadigt utvecklades hon och tog till sig det som vi vuxna ansåg vara nödvändigt.

I högstadiet tog det stopp. Tvärstopp.

Med maxad pubertet valde vi att backa och låta henne vara. Begränsningarna i den ärrade hjärnan krävde allt större insatser och energi från både henne och oss och vi började ifrågasatta om det var värt allt arbete. Var det dags för oss att inse att hon inte kommer längre? Vilka mål ska hon rimligen uppnå?  Att ge upp och tillåta passivitet var inget alternativ men att pressa till ouppnåeliga mål var inte heller vad vi eftersträvade.

Men vem ska lägga ribban för vilken nivå som är tillräcklig? Blir det någonsin tillräckligt?  Det finns inga givna svar eller mallar att följa så vi fortsätter att improvisera och glädjas åt alla framsteg…….stora som små.

Madeleine Larsson