John Wilund

Det hemliga rummet - varför skall det vara så svårt?

Jag är en 44+årig man som sedan 1999 har haft nervsjukdomen SCA3. En ovanlig, progressiv, ärftlig, samt för tillfallet obotlig sjukdom som undan för undan tar bort alla koordinationsmöjligheter i extremiteterna, såsom ben och armar, vilket gör att jag helst åker i rullstol de gånger jag vistas utanför hemmet. Hemma förflyttar jag mig, kortare sträckor, med rollator.

Nu, efter en längre resa, känner jag ett behov att fråga mig: Varför skall det vara så svårt att ta sig in (med rullstol) på de annars så fina, rymliga och ofta välstädade handikapptoaletterna?

Jag tycker det verkar som att arkitekter och byggherrar inte tillräckligt har satt sig in i rullstolsproblematiken. Detta ser jag som ett stort problem. Det känns som att det finns mycket att göra i detta ärende.

Men hur menar jag då?

Jo, se det ur en rullstolsburen persons synvinkel. Det år oerhört svårt och tidskrävande att (nödig) först samtidigt försöka backa rullstolen med ena handen och med den andra öppna den utåtgående toalettdörren, för att därefter svänga runt rullstolen 180 grader för att återigen med ena handen backa rullstolen samtidigt som man med ett fast grepp med den andra handen i dörrhandtaget stänger dörren. När man väl är färdig med sina bestyr är det motsvarande problem att lämna toaletten. Detta skulle mycket lätt kunna åtgärdas med hjälp av en dörr-öppnings/stängnings knapp både på ut- som på in-sidan av handikapptoaletten!

Så till alla arkitekter och byggherrar - jag ber er att nästa gång ni planlägger, eller låter bygga en annars vanligtvis så välplanerad handikapptoalett, skänk då en tanke till en oerhört kissnödig, rullstolsburen samt fortfarande något privat person som vill stänga om sig (om han hinner) och giv handikapptoaletten dörr-öppnings/stängningsknappar på ut- respektive in-sidan av toaletten.

I all välmening

John Wilund