Christian Cederholm

En livsnjutare av årgång 1980. Med klarsynta ögon, lite förnuft blandat med humor skriver han om sina tankar i krönikor, som både berör och väcker tankar.

Vore det inte bättre…?

Livet är ingen lätt lek, förutom att man ska se upp så man inte skadar sig, ska man undvika sjukdomar, man ska leva på ett sunt sätt. Även om man lever så sunt det bara går innebär det inte att man är lycklig och lever länge.

Det finns sjukdomar som man kan råka ut för precis hur nyttigt man än lever. Sådana gånger kan man tycka att livet är bra orättvist. Men, det spelar ingen roll hur orättvist man tycker att livet är, det bryr sig inte om vad man tycker.

Även om man kan tycka att det är hemskt, så är det samtidigt en enorm tillgång. Man växer som person av att klara av olika svårigheter i livet. Om allting gick som på räls hade man ju inget att lära sig.

En annan sak som verkligen kan trassla till det i livet är relationer av alla dess slag. Jag förstår inte varför inte alla kan vara vänner? Det finns ju ingen riktig anledning till att de inte ska kunna vara det egentligen.

Redan på dagis lär man sig att man inte behöver älska alla, men man ska visa respekt och vördnad. Tappar folk det med åldern? För på något sätt ser det inte alls lika gulligt ut i skolan senare?

Där är det nästan mer djungelns lag som gäller.

När man sedan blir vuxen finns det folk som nästan verkar ha som mål i livet att göra det så surt för andra som det bara går.

Känns lite som om folk är mer egocentrerade och väldigt många fokuserar på sitt eget på ett sätt som ofta skadar andra. Jag tänker på de som blir kränkta på sitt arbete, mobbas, folk som sitter på fik och snackar skit om folk som går förbi. Folk är rädda att själva råka illa ut och skadar därför andra istället.

Om skolan undervisade i att finna sig själv, lära sig att älska sig själv, glädje och kärlek. Hade det sett ut som det gör i samhället då?

Folk hade inte haft samma behov av att ständigt söka andras uppskattning på samma sätt då. Folk hade varit trygga i sig själva och vetat om vilka de är, inte behövt sitta i gäng och hacka ner på andra för att själva må bra. Men varför är det då inte så att man lär ut livskunskap i skolan?

Christian Cederholm

Annonser: